Ett fat fullt av kärlek...

Killar kan om de vill......det är dagens sanning.

Min annars kulinariska katastrof till sambo A har idag överraskat
för resten av året och en bra bit in på nästa.

A:s kokkonst brukar begränsa sig till riktigt god havregrynsgröt, ihjälstekta hamburgare eller vidbränd korv och makaroner.
A:s ordspråk när det gäller makaroner är:
"Makaroner kan aldrig koka för länge" ...och då kan ni ju bara tänka er resten.

När det gäller dagens överraskning säger jag bara:

Pepparkaksbak med barnen.

Min bävan var att när jag kom hem från jobbet var köket i sånt skick att det enda rätta skulle vara att ta dit NOSAB för att därefter börja renovera igen. Jag hade tänkt att det skulle vara helt ok.

I alla fall... när jag kommer hem är det hur fint som helst på diskbänken, inte ett mjölkorn eller så mycket som en degklutt kvar.
På bänken står ett fat med nygräddade, lite smått brända och väldigt skeva pepparkakor det var nog de finaste pepparkakor vi har haft här i huset.

Det är inte alls så att jag inte trodde att han skulle klara av det, men han hade nog sina betänkligheter.

Stora tjejen möter mig i dörren hur förväntansfull som helst, jag blir dirigerad att sitta ner och blir serverad vatten och pepparkakor.

Jag vet inte vem av dom som är mest stolt flickan eller pappan.

Fina är de och det är nyttigt att vara pappaledig!

Tjing!