Jag lever...

Nej, Ikea tog inte död på varken mig eller A. Vi tog oss helskinnade dit och hem.
Däremot har jag inte varit vid en dator på flera dagar, och nu "fulbloggar" jag ett par minuter från jobbet. Bara för att avge lite livstecken.

I helgen har det varit fullt upp, besök av våra vänner "Iglofamiljen", melodifestival, ponnytömkörning, utförsåkning för stortjejen, innebandymatcher och barnens bibel utdelning mm. En sak är säker, vi är inte sysslolösa i alla fall.

I går flyttade vi in till mina föräldrar och skonade de från oljudet ett par timmar igår eftermiddag/kväll med att strosa på stan.
Köpte påskkort som jag inte kommer att hinna skicka iväg...som vanligt.
Det var samma story ifjol och förra året och förra.
Men alla ni som väntar er ett påskkort som inte kommer att komma - jag hade i alla fall tanken.

Anledningen till flytten är förstås byggnationerna som pågår hemmavid.
Jag och A var förbi i går kväll och såg på förödelsen.
En meter djupare än vanligt är den inre hallen, idag ska de fylla upp med grus och
i morgon gjuter de nytt golv.

Just nu längtar jag mer än någonsin efter att få vara hemma i ett hus som inte är i värsta renoveringsfasen.
Den 12 maj är det exakt 3 år sedan vi flyttade in i huset och jag hoppas att vi är hyfsat klara inomhus då.
Jag är så less sågspån!!

Igår hade jag i alla fall den mest otroliga ursäkt för att jag inte hade med mig proven till mina elever, jag är inte säker på att de trodde mig men det är världens sanning.

"Det var två snickare som kom i morse och kapade och bar ut trappen till vår övervåning, och det fanns inte någon stege hemma som nådde upp"

Ibland kan man ju som lärare få höra hur underliga ursäkter som helst och igår fick eleverna igen. Som sagt helt sann dessutom.