Barnspråk...eller jag behöver tolk till mitt lilla barn.

Min lilla flicka som fyller två år i slutet av maj, pratar mycket,gärna och i stort sett helt obegripligt.

Nu innan frukost kommer hon med onda ögat och nickar och säger KOKKO...(ok det betyder kaka...det kan du glömma kl 9 på morgonen) i samma andetag säger hon PANNJ som betyder ponny. Vad vill barnet? Ha nystekt ponny med bröd..?

Sen är det här med hennes namn. Hon kan säga MAIII till katten men kallar sig själv för TETTA. Jag förstår inte grejen...

Det ord som används mest frekvent är definitivt NEJ, det slår MAMMA och PAPPA med hästlängder.

Ni som har träffat den lilla knasungen vet att det inte är helt lätt att hinna med henne, hon är nämligen aldrig stilla.
Som min kompis just sa på Msn:
"Hon som är så lugn. Du skulle ha barnpassaren tornado"

Det var som svar på vår djupa diskussion runt att jag var orolig att kombinera Verum Hälsofil med Kellogs Special K Active.
Det kändes som att det kunde sluta hur som helst att ge det där barnet någonting som skulle kunna ge mer aktivitet.
Vi är kvar på tonårs stadiet när det gäller humor - vi vet.

Ett annat av morgonens fantastiska humor två vänner emellan:

- Vi är ju riktiga häst vänner?
- Absolut det gäller att använda de allsidigt...även med grönsaker till alltså...

Med de seriösa orden lämnar jag er nu för att gå och göra frukost...
Nej, det blir inte stekt ponny på bröd för er som undrar.

Återkommer senare....


PS. Blev påmind att jag glömt ta med ett annat ord hon kan.. KRÅKA, det är hennes benämning av hennes snälla faster...schysst barn jag har. DS